Sålde preffarna från Oscar Properties och Akelius under morgonen. Jag känner mig alltmer avvaktande vad gäller den svenska bostadsmarknaden, dels beroende på de skärpta amorteringskraven som införs nästa år men även för att det kommer en del signaler som kan tolkas som att marknaden börjat svalna. Till exempel: häromdagen var jag förbi min mor och när vi kom in på det här med lägenheter nämnde hon att i föreningen där hon bor hade nyligen ett antal lägenheter lagts ut till försäljning. En av dem fick ett par bud och såldes relativt snabbt, men övriga fick inga bud överhuvudtaget trots upprepade visningar. Detta i en av Uppsalas större bostadsrättsföreningar som ligger i ett ganska fint, stabilt område (som bland annat är populärt bland barnfamiljer).
Nu behöver det exemplet så klart inte betyda ett skvatt, egentligen, speciellt då området i fråga inte är ett av de mer centrala (där just Oscar Properties just nu har projekt på gång), men det fick mig ändå att fundera. Så Oscar fick snällt lämna portföljen, till en vinst på 12% (utdelningar ej inkluderat). Vad gäller Akelius känner jag mig tryggare med den preffen men valde trots allt att sälja av till en vinst på 11% när jag ändå höll på.
För pengarna köpte jag Corus Entertaiment Inc, Kanadas största mediabolag (tack till Snålgrisen för inspirationen). Direktavkastningen ligger på 8,8% och efter dragen källskatt (eftersom det dröjer ett par år innan jag får tillbaka den brukar jag inte räkna in den i kalkylen) ökar min årliga utdelning med strax över 100 kr. Det är inte en riskfri rockad men det innebär åtminstone en något diversifierad riskbild. Är dessutom trevligt att få in ännu en månadsutdelare i portföljen.
Sålt 40 st Oscar Properties Holding Pref (OP PREF)
Sålt 15 st Akelius Residential Pref (AKEL PREF)
Köpt 190 st Corus Entertainment Inc (CJR.B)
Förhoppningsbolag är som bekant precis vad det låter som och ibland infrias ens förväntningar medan det andra gånger inte går riktigt som man tänkt sig.
Jag klev in i ShaMaran för flera år sedan. Tyckte bolaget verkade lovande och det stod ganska tidigt klart att de satt på en ganska rejäl skvätt av det svarta guldet. Gällde bara att få upp oljan och sälja den, inga problem - var bara en tidsfråga innan ShaMaran blev nästa Africa Oil, ett annat Lundin-bolag som gjorde en riktigt fin resa på börsen. The hype was real.
För ShaMaran tog dock historien en annan vändning, med förseningar, totalhavererat oljepris, IS-hot, tjafs mellan KRG och Bagdad, nyemissioner (som ett resultat av förseningarna) med mera. Borde såklart ha sålt för längesen, speciellt när jag insåg att first oil var inprisat och att aktien är en favorit bland traders som gör vad de kan för att påverka kursen med mer eller mindre suspekta medel.
Men men, sent skall syndaren vakna och i förra veckan sålde jag till slut av rubbet. Har varit dålig på att uppdatera portföljsidan, men då jag snittat ner mig på senare tid blev det bara några tusenlappar i förlust. Att jag till slut gav upp hade mycket att göra med den kurdiska folkomröstningen och osäkerheten den för med sig. Visst, det kanske löser sig men jag känner att jag gör bäst i att hålla mig borta. Skönt dessutom att ha klippt sista bandet till just oljebranschen.
Ett förhoppningsbolag mindre i portföljen alltså. Jag har kvar Crowdsoft (som jag fortfarande tror på), men det får räcka så.
I övrigt har det varit lite dåligt med aktivitet här på bloggen på sistone. Beror nog delvis på att jag en period tappade suget en aning efter portföljstöket på grund av inglasningen, som i sin tur ledde till att utdelningsflödet fick sig en törn samt att mina mål för 2017 sköts i sank. Visst, inglasningen blev kanonbra och är en investering för framtiden men det gör inte tappet mindre kännbart. Det är dock bara att blicka framåt, mot 2018.
